Ensam

”Snön ligger vit och stilla
Jag tittar ut igenom fönstret
Jag känner mig ensam

Minnen kommer tillbaka
Dom som gör så ont
Jag sa inget då

Jag visste inte att vissa saker kunde en så illa så man aldrig någonsin blir riktigt hel
Jag går ut i mörkret, det blåser och är kallt.
Drar upp halsduken ordentligt. Även om jag känner mig ensam vill jag försöka gömma mig

Slippa allas blickar
Blickar som inte ler.
Blickar som stirrar,
blickar som dömmer.
Minnena som jag blir ledsen av.
Jag sa aldrig ifrån då
när jag egentligen borde

Jag stog där en gång i tiden,
de andra så nära men så långt bort.
Jag går fram. De ser mig inte eller
så låtsas dom inte se mig.
Står där bakom och höll med i min tystnad
För att passa in men misslyckades

Jag går i nån annans fotspår
men hittar ingen.
Sätter mig nånstans och väntar
Jag minns när vi satt där du och jag.
Känslan känner jag inte riktigt igen.
Den är inte min.
Den är du. Den är din.
Mitt andra jag sätter sig ner bredvid mig och skrattar när jag märker att du inte kommer tillbaks
Känner tårar som faller ner från mina kinder. Tänker tillbaka på det som varit.
Jag ville bara säga förlåt.
Jag visste inte vem jag var.
Vad jag gjorde.
Jag vet att jag skadade dig samtidigt
men jag orkade inte med mig själv
Jag visste inte vem jag var.
Ville bara att du ska glömma det som var.
Det jag gjort mot mig själv som orsakade att du också gick sönder lite.

Lyssna inte mer på mig.
Du blir bara sårad.
Men jag mår okej nu.
Jag lämnar dig ifred
Men förlåt för allt
Förlåt för att jag är jag”

Text: Elin Nilsson © Copyright